Majoritet utan överenskommelse – svensk regeringsbildning fortfarande avlägsen

Artikeln uppger att trots att oppositionspartierna säkrade 176 mandat mot Tidö-partiernas 173 i valet, kvarstår djupa oenigheter. En central konflikt är Vänsterpartiets krav på ministerposter, vilket Centerpartiet vägrar att stödja i en regering där Vänsterpartiet ingår. Denna oenighet fanns redan före valet den 13 september.

Efter valet visade de preliminära resultaten den 14 september en ledning för oppositionen. Socialdemokraternas ledning samlades och partisekreterare Tobias Baudin kontaktade andra oppositionspartier, medan Tidö-partiernas ledare möttes. Den 15 september krävde Socialdemokraterna statsminister Ulf Kristerssons avgång, och den 17 september, efter att alla röster räknats, avgick Kristersson och ledde en övergångsregering. Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson höll ett segertal.

Den 18 september inledde talman Andreas Norlén sina konsultationer och gav Andersson i uppdrag att sondera möjligheterna att bilda regering. Det slutgiltiga valresultatet fastställdes den 19 september. Efter en vecka, den 25 september, bekräftade Vänsterpartiet sitt krav på att delta i regeringen, med vice ordförande Ida Gabrielsson som uttalade att man kunde "glömma" att de skulle backa från detta krav. Den 27 september meddelade Vänsterpartiet att de skulle rösta för Andreas Norlén som talman, vilket ledde till att han omvaldes den 28 september med stöd från Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Vänsterpartiet. Efter detta återlämnade Andersson uppdraget att sondera regeringsmöjligheterna till Norlén, med hänvisning till Vänsterpartiets samarbete med de konservativa. Norlén meddelade att han skulle inleda en ny omgång samtal med partiledarna den 30 september, och riksdagen öppnade den 29 september.

Artikeln pekar på att trots att en majoritet av mandaten har säkrats av oppositionen, förblir regeringsbildningen ett komplicerat och utdraget förlopp på grund av kvarstående interna oenigheter, särskilt gällande Vänsterpartiets roll, vilket har lett till att talmannen återigen fått ta över ansvaret för sonderingarna.